Mellan den 6:e till 9:e februari 2026 anordnades CanSat-kvalet 2026, där de 10 bästa lagen från den digitala uttagningen fick samlas och gå head to head för att se vilka tre lag som får gå vidare till final på Esrange i Maj. Under dessa dagar fick lagen åka till Enköping för att skjuta upp sina CanSats med modellraketer. I detta inlägg får ni höra om hur CanSat kvalet 2026 var:
Klockan är 18:35 i Solna, Stockholm. De andra lagen som tagit sig till kvalet väntar utanför SSC Space i Solna och ska precis gå in när halva vårat lag anländer med en plastcylinder storleken av en cola burk. När vi fått en kort genomgång blir lagen uppdelad i två grupper. Vår grupp börjar med att lyssna på en väldigt intressant presentation om SSCs historia, vad de gör nu och om deras framtidsplaner. Efter det byter grupperna aktivitet och vi får nu lära oss om raketernas uppbyggnad och om några experiment som har varit i tidigare raketer. Båda dessa presentationerna var väldigt intressanta och ögonöppnande för vad som kommer att ske både inom kort tid – bara några timmar – och vad man kan göra på SSC Space i framtiden ifall vi någonsin skulle börja jobba där! När besöket lett mot sitt slut var klockan 20:30 och då väntade bara en 1 timmes kort färd till Enköping där vi skulle bo.
När vi kom fram socialiserade vi oss med deltagarna som var både trevliga och likasinnade, något som vi ofta saknar i vår vardag i skolan. Efter det blev den första smaskiga maten serverad, vilket var mycket välbehövt då vi alla var rätt hungriga vid detta laget. När det började bli dags att sova delade gruppen upp sig beroende på om man var klar eller inte med CanSat:en, de som behövde arbeta mer på CanSat:en (9/10 lag) var i ett rum medan de andra sov gott och vilade i ett annat. Dagen därpå åkte vi ut i omgångar till ett fält i Enköping där arrangörerna har fått tillstånd att skjuta upp de rakter vi ska använda för våra CanSats. När vi väl var ute på fältet blev det tydligt att det var ganska seriösa förvarningar från projektgruppen med att vi skulle ha varma kläder med oss. Visste du att man blir ganska kall av att sitta stilla i -2 under en 8 timmars väntan utan skor i en stuga utan el eller värme? Det fick vi lära oss den hårda vägen.
När vi hade lyckats att ta oss hem var det en sak som gjorde oss glada, vår CanSat hade inte sprängts i bitar av raketen – eller rättare sagt sattes den aldrig i raketen eftersom väderförhållandena blev så dåliga att vi inte kunde skjuta upp – men vi ser det från det positiva perspektivet av att vår CanSat överlevde! Utöver att det var kallt och de tråkiga väderförhållandena var dagen ändå lyckad. Vi fick tillslut komma tillbaka till värmen, vi hade hittat ett problem med batteriet och fixat det, och vi fick god mat.
Söndagen, eller mer passande: domedagen. Kvalet består av tre delar utspritt på 3 dagar under 48 timmar. Det var studiebesök, uppskjutning och presentation. Det har gått två dagar och det är 8 timmar innan kvalet är slut, men hittills har vi endast gjort studiebesöket. Dagen börjar klockan 9 med en kort frukost, sedan en snabb marsch till fältet tio minuter bort. Väl ute i snön på fältet lastas en drönare med den första CanSaten. När drönaren når 200 m vinglar den till och CanSaten glider ner till marken. Efter att alla CanSats hade blivit släppta var det dags att ta sig till tekniska för presentationerna.
Vi kom fram till tekniska precis till lunch och fick därför en kycklingwrap i handen medans vi satte oss kring ett bord. När vi satt oss ned och tog fram vår CanSat kom den första jurymedlemmen till vårt bord och frågade frågor om vår PDR och varför vi valde att göra som vi gjorde. Sedan var det dags att gå till den stora salen där vi satte oss och lyssnade på när de olika lagen höll i sina egna presentationer. Atmosfären var nervös och alla ville prestera, och det var nu nerverna på riktigt började kicka in (mängden sömn hjälpte inte heller). Detta var vad månaders arbete hade kokat ner till. Innan vi skulle upp på scen gick vi tyst igenom vad vi skulle säga en sista gång. Nu var det vår tur att presentera. Allt gick som planerat, och vi hade hela 30 sekunder till godo! Efter det frågar vi juryn för frågor och får nog det bästa svaret, bara beröm, inga frågor. Nog det lyckligaste jag känt mig på länge. Ett minne som jag nog aldrig kommer glömma.
/Hjalmar Ålåker, deltagare på CanSat-kvalet 2026
